Friday, December 28, 2018
Author: 

Global migration förändrar individers och nationers identitet. Ibland fastnar man i sin egen uppfattning av föremål, andra, situationer och kulturer vilket kan hindra integration i nya situationer. Under våren 2018 utvecklades pilotprojektet Lika Olika i Falun som ett bidrag till integration i Dalarna. Under sommaren vidareutvecklades det vi lärt oss till The Other, en introduktionskurs som hölls i London, Frankfurt och Barcelona.

 

Deltagare i dessa projekt utforskade den mänskliga naturen och hur obehagliga sanningar lurar under ytan medan våra val och kritik, av oss själva och andra, bygger på det ytliga.

Det genomfördes med kontemplativ fysisk teaterteknik för att transponera teman och lokala miljöer och ta fram magiken om vad som “är" i vårt samhälle och miljö – det som ofta avskedas som fult, utslitet eller problematiskt. Vi tar oss tid att lära om oss själva medan vi gör det. Skillnaden märks genom att iaktta vårt sinne medan vi gör det.

 

Vi fokuserade på olika tema och hur vi relaterar till varandras kroppsspråk, utrymme och hur vår personliga bakgrund påverkar hur vi klarar av att integreras, både i olika situationer i livet och med människor som har andra erfarenheter än oss själva. Alla var chockade över hur lätt det var att få perspektiv på detta med dessa enkla teaterövningar och att det egentligen inte kändes som teater men mer att ha kul tillsammans. Efter en kort stund kände alla att de var nära vänner utan att egentligen känna till någonting om varandras bakgrund.

 

Som artister får vi möjlighet att kasta ljuset på verkligheten, ifrågasätta saker och spela spratt med hela vår mänskliga natur. I stället för att berätta för folk hur de bör förändras kan vi som artister göra det möjligt för åskådaren att förnimma saker från en annan vinkel – utan att bli satt på pottkanten. Dessa metoder användes för Lika Olika och The Other.

 

Dessa övningar ger oss insikt i hur mycket “story” vi lägger på saker och ting – och som följd även på varandra. Hur mycket av våra personliga erfarenheter lägger vi på varje konversation vi har med våra medmänniskor? Hur mycket av de känslor som kommer upp när något blir fel beror på tidigare erfarenheter?

 

Under flera års erfarenhet internationellt och i Sverige ser jag att det inte är de som invandrar till ett nytt land som har svårast till förändring utan de som redan bor där som har svårast att förstå varför de behöver ta emot andra. De som har redan övergett allt för att komma dit de är har inget mer att förlora. De som ”har allt” har svårt att förändra sin attityd, sin rutin eller dela med sig. Även med människor de älskar och än mindre med en fullkomlig främling.

 

Så helt plötsligt blir integrationen ensidig. De som kommer får anpassa sig till landets ”sätt” även om det kanske inte är det bästa. Men många som förstår detta och ser det positiva i att lära sig nya saker från nya kulturer. Kruxet är att de som behöver lära sig detta är fullständigt ointresserade av att göra något utöver det vanliga.

 

Tanken är att göra dessa workshops så lätta och roliga så man snabbt får lära sig att nya kulturer, människor, eller annorlunda sätt kan vara mer givande än man trott. Så att man även kan inkludera de som finner det svårt eller främmande. De som inte varit är villiga ännu. Det djupare arbetet kan komma längre fram när man känner sig redo och vill jobba vidare.

 

Det diskuteras även om att göra professionella föreställningar för att nå de som inte ser ”varför”. De är då inte ifrågasatta och utsatta utan får en chans att bli berörda av en erfarenhet och får en personlig relation till temat. Detta är konstnären/artistens roll i samhället – att ta verkligheten, ifrågasätta “normen” och visa andra vinklar att se den på.

 

Den formen av teater jag är utbildad i och har jobbat med i 20 års tid, är som gjord för integrationsarbete. Lecoq baserad teater utgår ifrån personen / -erna som jobbar tillsammans på scen och det man skapar kommer ifrån individens perspektiv på det tema / världen/ stilen man jobbar med. Min vision är att man skapar en föreställning tillsammans med människor från olika delar av världen. De deltagande kulturer inflätas naturligt i föreställningen som visar påtagligt hur integration fungerar. En erfarenhetsbaserad bild för världen.

 

Judson och jag har fått en möjlighet att vidareutbilda oss mer specifikt i den stil av teater jag först började studera i 1996. Läraren Amy Russell, är speciellt intresserad i det internationella arbetet vi gjort med teater, integration och personlig utveckling och är intresserad av att utveckla en teaterstil för personlig utveckling tillsammans med oss.

 

Med tanke på erfarenheterna med Lika Olika och sommarens The Other har jag kommit fram till fem grundläggande steg som är ryggraden för detta arbetssätt.

 

  1. Medvetenhet: Ändra på invanda sätt att agera och tänka genom att göra medvetna iakttagelser, lyssna och känna.
  2. Återkoppla till kroppen: Känn efter i kroppen; samtidigt som man tar tag i saker från det förflutna; se hur detta påverkar framtiden och vår kropp i nuet.
  3. Gruppmedvetande: Skapa förmågan att improvisera som grupp skapar ett sammanhang på gruppnivå och en djup säkerhet och förmåga att gå på djupet på ett lekfullt och säkert sätt, utan att utmärka någon särskild.
  4. Delning: Att dela och lyssna till varandras livsberättelser ger oss samhörighet och vetskap om att vi inte är ensamma trots urskiljande etiketter.
  5. Gemenskap: Människor som fått fly eller bli "the other" har ett större behov av att känna sig "del av" och när man gör vanliga saker tillsammans försvinner stigmat av skillnader.