Friday, April 5, 2019

Jag konfronterade för första gången mitt eget ”jag” (mitt ego) när en bekant frågade mig: ”kan du förlåta din fiende”? Sen lade han till: absoluta normer som renhet, ärlighet, osjälviskhet och kärlek. Jag blev gripen av rädsla och förakt samtidigt. Istället för nyfikenhet på den här personens budskap avvisade jag det. Han sökte själv en motpart, hjälp i sitt liv och kontaktade mig. Jag var inte redo för att bli någon annans bollplank. Han ville öva värdegrunderna (som nämnt ovan). Han var en landsman, och ville prata med mig, helt enkelt om förlåtelse och försoning.

Det här var hösten 1992 och den här personen (som senare blev senare min bästa vän) introducerade mig till nya insikter. Jag attraherades så småningom till rörelsen Moralisk Upprustning, MRA) som volontär. Först på slutet av 201 blev jag anställd som administratör och budbärare ute i samhället för Initiatives of Change (eller IofC, som rörelsen bytte namn till år 2000.

Därefter hände mycket i mitt liv och även inom IofC. Speciellt vill jag nämna den dynamiska synen på andlighet och djupa relationer mellan de som tror,
är agnostiker, eller som inte har någon speciell tro. Det gäller mig själv, IofC och samhället som övrigt.

Jag har i arbetet på Järvafältet träffat och medverkat med människor från olika aktörer i samhället med helt olika perspektiv i livet. Speciellt vill jag nämna de karismatiska individer, vänner, bekanta och kollegor som har berikat mitt liv under den här resans gång. De som är engagerade i grannskaps-, relationsbygge-, social sammanhållning och samhällsprojekt på Järvafältet (Hopp i Järva) kommer från föreningslivet, organisationer, trossamfunden, myndigheter och engagerade individer i olika sammanhang. Jag har upplev spännande perioder, utmaningar och personligt utvecklande arbete tillsammans med mina vänner. Att bygga broar, mellan det inre livet och det yttre i samhället ligger mig varmt till hjärtat, och det kommer jag att fortsätta med – livet ut. Nu närmar jag pensionsåldern och jag vill ge en yngre generation möjligheten att ta över mitt arbete med nya insikter, kraft och energi. Till sist vill jag tacka alla mina nära och kära vänner och kollegor som har bidragit och berikat mitt arbete och mitt privatliv på kärleksfullt sätt. Jag konfronterade för första gången mitt eget ”jag” (mitt ego) när en bekant frågade mig: ”kan du förlåta din fiende”? Sen lade han till: absoluta normer som renhet, ärlighet, osjälviskhet och kärlek. Jag blev gripen av rädsla och förakt samtidigt. Istället för nyfikenhet på den här personens budskap avvisade jag det. Han sökte själv en motpart, hjälp i sitt liv och kontaktade mig.

Jag var inte redo för att bli någon annans bollplank. Han ville öva värdegrunderna (som nämnt ovan). Han var en landsman, och ville prata med mig, helt enkelt om förlåtelse och försoning. Det här var hösten 1992 och den här personen (som senare blev senare min bästa vän) introducerade mig till nya insikter. Jag attraherades så småningom till rörelsen Moralisk Upprustning, MRA) som volontär. Först på slutet av 201 blev jag anställd som administratör och budbärare ute i samhället för Initiatives of Change (eller IofC, som rörelsen bytte namn till år 2000.

Därefter hände mycket i mitt liv och även inom IofC. Speciellt vill jag nämna den dynamiska synen på andlighet och djupa relationer mellan de som tror, är agnostiker, eller som inte har någon speciell tro. Det gäller mig själv, IofC och samhället som övrigt. Jag har i arbetet på Järvafältet träffat och medverkat med människor från olika aktörer i samhället med helt olika perspektiv i livet. Speciellt vill jag nämna de karismatiska individer, vänner, bekanta och kollegor som har berikat mitt liv under den här resans gång. De som är engagerade i grannskaps-, relationsbygge-, social sammanhållning och samhällsprojekt på Järvafältet (Hopp i Järva) kommer från föreningslivet, organisationer, trossamfunden, myndigheter och engagerade individer i olika sammanhang. Jag har upplev spännande perioder, utmaningar och personligt utvecklande arbete tillsammans med mina vänner. Att bygga broar, mellan det inre livet och det yttre i samhället ligger mig varmt till hjärtat, och det kommer jag att fortsätta med – livet ut. Nu närmar jag pensionsåldern och jag vill ge en yngre generation möjligheten att ta över mitt arbete med nya insikter, kraft och energi. Till sist vill jag tacka alla mina nära och kära vänner och kollegor som har bidragit och berikat mitt arbete och mitt privatliv på kärleksfullt sätt.